Tillbaka till verkligheten.

Ledorden i mitt liv för tillfället. Efter en lång höst och vinter på Åland
tog jag och Lisa vårt pick och pack och flög iväg till Asien. Tillbringade
lite över två månader på resande fot och jag kan lova att det var bland
de bästa beslut jag tagit. Jag har aldrig haft så kul, aldrig känt mig så fri.

Två veckor sedan jag återvände till ön där hela mitt liv, fram till för två
månader sedan, har utspelat sig. Jag vet att mersmaken är en klassiker
när man sticker iväg med backpacken fastspänd på ryggen, men jag
kan inte låta bli att undra om det finns inte större planer för mig än det här.
Var det här allt, eller finns det en chans att det endast var början?

Vad som händer hädanefter får framtiden utvisa. Jag håller tummarna.
Världen - jag vill ju se så mycket mer, livet - jag vill ju uppleva så mycket mer.
För vad är livet om inte sena nätter, tidiga mornar, skratt som inte går att hålla inne,
människor och deras livsöden och  att kasta sig ut i det okända. 

Jag må vara en klyscha på två ben, men mina ögon har öppnats.
Jag är inte orädd, men jag är modigare än jag någonsin varit förut.





 
 
 
Inne på slutspurten innan jag får veta hur det blir med instruktörslicensen. Oavsett har
jag fått köra BC i 10 underbara månader. Det absolut bästa jag gjort och det kommer 
alltid ligga nära till hjärtat. Då var det helt enkelt inte dags ännu.

Nu ska jag bara försöka slappna av och njuta, har ett par klasser till inbokade.
Dra huvudet fullt på lördag för första gången på över 3 månader. Det är jag värd.

Ciao


 
 
 
 
 
Onsdag. Igen. Veckorna bara springer förbi och 
nya äventyr närmar sig med stormsteg. Fan, vad bra det känns.